Historiens vingslag på kvinnodagen

Jag ÄLSKAR att sticka på strumpstickor. På något sätt känns strumpstickande som äkta kvinnohistoria och när jag stickar på dom känner jag mig förbunden med historiens alla strumpstickande kvinnor. Jag vet att internationella kvinnodagen (som är idag) mest handlar om kvinnors rättigheter (vilket är en extremt viktig fråga), men jag vill verkligen framhålla handarbetets skatt en dag som denna. Alla fantastiska hantverk som har förts vidare från kvinna till kvinna i generationer. Jag hoppas innerligt att dessa kunskaper aldrig kommer att gå förlorade.

Hela dagen har jag tänkt på ett avsnitt från mina absoluta favorit böcker, Wilhelm Mobergs utvandrar serie. Det är när Kristina packar upp den stora kistan från Sverige i sitt nya hem: 

"Hon mindes inte allt hon hade packat ner i kistan, det var så länge sedan, och nu hade hon hittat saker och ting som hon inte hade väntat att finna där. Hon gjorde upptäckter, flera gånger blev hon glatt överaskad: Hade hon lagt ner det? Hade hon tagit med sig det också? En sådan tur! Hon hittade sina kardor, sin ullsax, sin syask med nålar och trådnystan, sina strumstickor, bunten med talgljus som hon hade stöpt till förra julen.... Allt detta kom nu som oväntade gåvor, skänkta till henne just när hon var i behov av dem."

Jag firar denna högtidsdag med att analysera Pippi Långstrump, sticka på mina strumpstickor och tänka en tanke eller två på alla fantastiska kvinnor (och män) som har gått före mig och som har kämpat för att jag kan handarbeta för nöjes skull och inte för att överleva.

Kram på er alla!