Den här boken som jag fick förra veckan är så himla inspirerande. Hon skriver mycket om att det är berättelserna som gör scrapbooking extra värdefullt och nu när jag har tänkt en hel del på det tycker jag att hon har så rätt. När jag tittar tillbaka på mina gamla layouter så har dom mest bara en titel och inget mer. Det känns faktiskt inte så bra, jag har liksom glömt att bevara det viktigaste, minnena. Detta gör att det liksom känns som att layouterna inte har nåt hjärta. Den största anledningen till att jag inte har så mycket journaling på mina layouter är för att jag hatar min handstil men nu försöker jag helt enkelt vänja mig vid den och fokusera på just berättelsen och mina egna minnen till exempel av när bilden togs. Fast på vissa layouter får fotona tala.
Idag har jag tagit steget att skaffa mig en skrivbok att skriva upp mina scrapbooking idéer och mina minnen i. Ofta när systersonen säger nåt så tänker jag, "det här vill jag aldrig glömma" men så bara typ efter en dag har jag glömt hälften. Jag hoppas på att jag ska lära mig att använda skrivboken att skriva ner dom sakerna så att jag kan scrappa dom senare.
Bevarar ni era minnen på nåt sätt, hur i så fall?
KRAM!
3 kommentarer:
Tack för dina fina ord på min blogg idag! Det är så kul att kunna dela med sig av sånt man hittar och blir inspirerad av. Håller med dig om att man vill göra ALLT! Gud vet att jag har projekt så det räcker, men jag kan inte låta bli att kolla runt och hitta nya inspirationer och idéer. Fin skrivbok! Var i stan igår och köpte mig en fin skrivbok jag med. Det är tänkt att bli en bok där jag samlar idéer, tankar, artiklar och annat som inspirerar och hjälper mig att nå mina mål i livet. Lite scrapp, lite tecknande och skrivande m.m. Kanske kan den rymma ett och annat minne också. Liksom du tänker jag ofta att "det måste jag komma ihåg!", men sen händer nåt annat och tanken flyger sin kos! Kram, Lina (minette&Minou)
Verkar vara en jätte inspirerande bok!
Hej!
Bra idé det där med att skriva ner saker i boken, själv är jag en sån där "lapp-människa", så fort nån säger nåt kul eller dylikt, så rafsar jag ner det lite snabbt på en lapp som jag sen lägger nånstans och glömmer bort! Himla irriterande... Min 7-åriga kusin brukar kunna komma med helt underbara små visdomsord, och nu har jag lyckats ta mig i kragen såpass att jag åtminstone sätter upp lapparna på kylskåpet, till hennes stora förtret...;)
Ha det bra och pyssla lugnt! =)
Kram
Skicka en kommentar