Jag har tänkt att börja med nåt nytt här på bloggen. Som ni kanske vet ska jag bli präst i svenska kyrkan. Jag har länge haft upphåll från mina studier eftersom jag har mått dåligt på olika sätt. Detta har också hindrat min att gå till kyrkan så det känns som att jag glömmer bort att läsa Bibeln som faktiskt betyder mycket för mig. Söndagstankarna är alltså mest för mig själv men jag hoppas också att ni som vill läsa kan kommentera och ifrågasätta det jag skriver så att jag får utveckla mina tankar, det är ju så svårt att göra själv. Jag har tänkt att utgå från söndagens tema och text enligt svenska kyrkans evangeliebok. Men tankarna kommer ju att utgå från mig själv så jag hoppas att även ni som inte delar min religion eller min tro vill läsa ändå. Den här söndagen fastnade jag för en av evangelietextens liknelser: "Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat."
Jag har väldigt ofta ångest över att jag inte räcker till och över att jag inte gör tillräkligt. Det handlar om allt från hur jag vårdar mina relationer till vad jag gör för miljön och klimatet. Annika Lanz som är en av mina stora idoler pratar ofta om klimatångest och det lider jag allvarligt av. För mig betyder den här liknelsen just att i det lilla kan det stora ske. Det blir ringar på vattnet. Det räcker med lite surdeg för att syra en hel deg. På samma sätt tänker jag att det krävs lite goda handlingar för att syra ett helt samhälle eller kanske en hel värld. Det gäller bara att alla bidrar med lite.
Man kan inte använda all surdeg till en deg för då kan man ju bara baka ett bröd (om jag nu har förstått saken rätt) På samma sätt tänker jag att man kan inte använda alla sina krafter för då tar man slut och kan bara utföra en handling.
Det här är mina tankar för dagen och det är något jag verkligen skulle behöva ta till mig men det är ett långt steg från att tänka och att verkligen inse att det är så.
Många stora kramar och kom ihåg att inte använda all surdeg på en gång. Lite måste sparas och matas för att kunna växa och ge mer deg. Om ni gör ert bästa så ska jag göra mitt bästa.
/Veronica
9 kommentarer:
Vad roligt att du ska bli präst! Själv jobbar jag som kantor...
Jag tycker du har helt rätt i dina tankar. Ha en fin 2:a advent.
Kul med söndagstankar!! =)
Jag känner igen mig i det du skrivet, speciellt i mitt jobb i kyrkan. Man vill att det ska bli så bra för alla barn och ungdomar som man träffar varje vecka, så man lägger nog mer surdeg än man behöver på allt. Dvs i andra sammanhang eller i grupperna senare i veckan orkar man inte riktigt med samma engagemang. Man borde nog fördela surdegen lite bättre varje vecka!
Man skulle kunna jämföra med en vanlig jäst deg. Om man tillsätter för mycket jäst, så blir det platt fall... Lagom är bäst, less is more så att säga! Det blir inte bättre för att man lägger hela sin själ i varje projekt, fördela jämt och lagom så blir det bäst för alla!
Ha en trevligt 2:a advent!
Så kloka tankar - du kommer bli en bra präst! Jag tar dessa ord med mig :)
Visst blir det bättre om alla gör åtminstonde gör lite grann.
Lycka till med dom fortsatta studierna.
Jag läser inte bibeln, och är inte aktiv inom någon kyrka, men det du skrev nu träffade rätt. Jag lovar att inte använda all surdeg på en gång, men finner ändå lite trygghet i att om man skulle råka göra det så går det att starta upp en ny surdeg - det tar tid och är lite klurigt, men det går. Men, jag ska hushålla surdegen. Absolut.
Även för mig som inta har t ex klimatångest var det här bra. Jag kan ibland nämligen ha t ex jagbordehaklimatångestångest... Ibland behöver man höra att man är på rätt spår. Min surdeg är god nog. Tack!
Kram!
Att vara präst idag tycker jag är lika beundransvärt som att vara lärare. Jag beundrar er som orkar och vill. Och jag tycker att du tänker helt rätt. Men glöm inte att en enda människa inte kan göra allt, men alla kan göra något. Vi måste hjälpas åt alla tillsammans. Du får inte glömma bort dig själv.
/Anna
Ack så viktigt! Och så lätt att glömma och lägga energi på fel saker. När sambon var sjuk jobbade jag fortfarande heltid. Det kan jag ångra idag. Jag ville visa mig stark, men det ledde till att jag kanske inte tog in allvaret i det hela. Och fortfarande lägger jag för mycket energi på det som inte betyder mest. Antar att övning ger färdighet? Så är det ju i alla fall med att baka...
Kul att få höra dina tankesätt och jag vet att du kommer att bli den bästa prästen ever. Nu hoppas jag bara att du ska få må bra också. Kram
Skicka en kommentar